Tranebo 1:4  mellangården 

Tillbaka                                                                                                                                                                                                           Fortsättnng

 

 

 

Mellangården hette förr Tranebo 1:2B, nu 1:4, men har också namnet Sandkullen.  Den skrevs förr med storleken 7/80 hemman.

 

I boken Sveriges bebyggelse från 1951, skrivs följande om gården:

” Tranebo 1:2, Mormorsgruvan: 50 ha, 13 åker, 37 skog m.m. Tax, 25 200.

Till släkten 1876, förvärvad 1923. Manbyggn. trä. omkr. 1870, för 2 hästar och 10 nötkreatur.

Arr. lantbr. Simon o. Ingrid Ohlsson, barn: Anna-Maja, Barbro, Bengt.

— Lantbr. Karl Olsson; barn: Karin, Martin, Sigrid, Maja, Simon, Elsa, Göte, Gurli. ”

 

Fr. v. Syskonen Elsa , Karin, Göte, Maja, Simon, Sigrid, Gurli och Martin Olsson i Tranebo 1947.

 

Gården ägs idag av syskonen Barbro Gunnarsson och Bengt Olsson. Den köptes 1982 av deras far Simon Olsson. Till gården hör idag det gamla torpstället Hansbo. Där är husen intakta och stället användes idag som sommarbostad . Efter ett arvsskifte mellan Barbros far och hans syskon kom Hansbo att ägas av en annan person än huvudgårdens ägare. 1997 kunde emellertid Hansbo köpas tillbaka så att ordningen kunde återställas. Bostaden och en förrådsbod på Hansbo är byggda i mitten av 1800-talet. Den gamla ladugården revs på 1930-talet och en ny uppfördes. Det lilla torpet födde förutom brukaren, också en ko.

———————————————————————————-

Husen på huvudgården är alla av gammalt datum. Här finns förutom bostad och ladugård två ekonomihus. Bostaden byggdes troligen i slutet av 1700-talet. En tillbyggnad gjordes 1988. Det gamla huset renoverades grundligt 1963. I detta hus har det säkert gått livligt till många gånger. Två generationer i rad har nämligen haft stora barnaskaror som tillsammans med tjänstefolk och undantagsfolk fyllde huset till sista kvadratmetem.Gården har varit i släkten i 130 år.

———————————————————————————-

Släktleden på Barbros och Bengts fars sida är kartlagda sedan 200 år tillbaka i tiden. Farfars farfar var torparen Olof Persson som var född i Vist år 1801. Hans hustru var Stina Månsdotter född 1803.

Deras son Olov Viktor Olofsson som levde mellan 1846 till 1921.

Han kan benämnas som stamfader för släkten Olsson i Tranebo. År 1876 köpte han tillsammans med hustrun Britta Sofia gården och sedan dess har den varit kvar i Olssonsläkten. I familjen föddes sju bam. Idag finns Olov Viktors yngsta barnbarn

Simon Olsson harvar med hästar. Första traktorn köpte han år 1957.

Gurli Axelsson fortfarande i livet 81 år gammal. Karl Viktor var den av Olov Viktors barn som fick köpa gården år 1907. Han gifte sig samma år med Anna Simonsson från Briteborg. Makarna fick åtta barn. Gården hade samma ägare i hela 55 år fram till Olov Viktors död 1961.

Men Tranebo brukades sedan 1946 av sonen Simon Olsson och hans hustru Ingrid.   Ingrid lever fortfarande i en ålder av 84 år. Det var ett besvärligt generationsskifte denna gång och inte förrän 1962 kunde Simon och Ingrid få köpa stället. Simon dog hastigt 1982 bara 68 år gammal.

I samband med följande arvsskifte övertog Barbro och Bengt. Man inser nu att en generation passerar snabbt och det är snart dags att någon av Barbros två barn att ta över och förvalta den till kommande släktled.

Som förut nämndes kom Olov Viktors hustru till Tranebo genom giftemål till Tranebo år 1907. Hon levde mellan åren 1878 till 1946. Hennes far var torparen Salomon Simonsson från Briteborg. Annas farfar var Simon Jonsson född 1802 i Kättilstad, hustrun var Inga Jonsdotter. Som vi ser har människorna inte färdats särskilt långa vägar för att hitta sin

livspartner. Samtliga har varit bönder men Olov Viktor var under en del av sitt liv betjänt på slottet i Bjärka Säby. När Karl Viktor brukade Tranebo bodde hans äldre bror på torpstället Hansbo.

Karl Viktor hade som förut nämnts 8 barn medan brodern Johan och hans hustru Hilda bara hade en son Olle. Denne Olle dog år 1918 i spanska sjukan medan Karl Viktor fick behålla alla sina barn i livet.

Orättvist kan tyckas, men vad är rättvist i detta livet. Det berättas om att Hilda blev så förtvivlad över sonens död att hon ville följa honom i döden. Hon gick ut naken i vinternatten i hopp om att dra på sig lunginflammation. Det lyckades inte utan hon fick leva ända fram till 1954. Maken Johan levde fram till 1958. Dessa människor blev de sista bofasta på torpet som sedan dess fungerat som sommar-bostad.

———————————————————————————-

Harald och Mina Johansson 1950.  ( Mina hette egentligen Vilhelmina, och var Simon Olssons farmor)